Metaforbrottningskaraktärer

Tanken bakom metaforbrottningskaraktärer är att de utgår från personen som skapar dem och sedan också gestaltar dem. En metaforbrottningskaraktär är ett alter ego, i arbetet med att hitta sin metaforbrottningskaraktär utgår vi från en eller två egenskaper inom oss själva och jobbar sen med att förstärka det till en tydlig scenpersonlighet.

Att skriva metaforer som någon annan än sig själv är både befriande och utmanande. Genom att skriva som en karaktär är det möjligt att komma förbi prestationskrav som annars är kopplat till skapande och skrivande. Karaktärerna är enklare och mindre komplexa än riktiga personer vilket ofta kan göra det lättare att hitta hur de skulle svara på en metafor. Möjligheterna är begränsade och man har ett fokus i sitt uttryck, en tematik. Genom detta fokus utmanar och breddar utövarna även sig själva och sitt skapande. Att uttrycka sig och bete sig som någon man inte är breddar synen på vad “jag” egentligen är och visar nya vägar gällande beteende.

I skapandet av sin metaforbrottningskaraktär lägger vi störst fokus på engagemang. Det ska kännas roligt att gå in i karaktären och det är viktigt att man som utövare känner att man har ett utbyte av sin karaktär. Det är inte bara en själv som person som ger energi till karaktären man skapar, utan karaktären behöver också ge något tillbaka. Vad var och en får av sin karaktär kan vara mycket olika och är ofta högst personligt.

En del skapar karaktärer utifrån personer som de själva varit men har gått vidare från. Det kan vara hur de var som tonåring eller bara hur de var för ett år sedan. De flesta av oss bär med oss våra gamla jag även om de inte längre syns. Våra kroppar kan minnas hur det kändes att vara på ett annat sätt, vi har kvar de värderingar som tidigare var livsviktiga och vi har till viss del kvar en självbild om att vi är gothare, revolutionärer eller datanördar. Genom att skapa en metaforbrottningskaraktär utifrån en gammal bild av sig själv får man möjlighet att hålla kvar vid personligheter man annars kan känna sig tvinga att släppa. Världen får se en annan sida som är viktig för en själv men sällan har skäl att komma fram.

En av de andra vanligaste ingångarna till karaktärsskapande är att skapa en karaktär utifrån ett personlighetsdrag man har men som man aktivt jobbar med att tona ner. En del utgår från en egenskap de har som de anser är dålig och därför medvetet jobbar för att tona ner hos sig själva. Med detta som utgångspunkt kan de skapa en illa omtyckt metaforbrottningskaraktär som ger dem möjlighet att utan spärrar släppa fram denna sida hos sig själva. Många finner det befriande att under bestämda ramar tillåta sig att gå utanför normen för vad som är okej. Att ständigt kämpa för att trycka ner vissa sidor av ens personlighet är krävande och många som väljer denna ingång finner njutning och glädje i att släppa fram sina värsta sidor utan att skämmas. Men även om karaktärerna har en utgångspunkt i utövarens personlighet så speglar de så klart inte en sann bild av personen. När den annars undertryckta sidan blir det tongivande karaktärsdraget kommer en helt annan person fram, och ofta kompletterar utövaren sin karaktär genom att efter hand lägga till ytterligare drag som passar karaktären men inte nö